Fjärilseffekten, naturliga fraktaler och applikationer

Jag hatade sommaren.
Eller – hat är visserligen ett starkt ord som slängs omkring allt för lätt nu för tiden men där fanns åtminstone en hatkärlek.
Kärleken fanns i vänner, fanns i lek och fanns i havet för man fick bada.
Hatet fanns i pollen.
Som pollenallergiker var sommaren en djävulsk årstid förklädd i grönska och sol.
Min absoluta favoritårstid var hösten, nu många år senare ser jag charmen i alla årstider och sommaren är åter min att njuta av när antihistaminer och kortison får flöda fritt i kroppen (tack medicinsk vetenskap).

Men en ny favorit är senvintern & tidig vår.

Temperaturen var på gränsen till för kall men ändå tillräckligt varm för att man skulle slippa använda halsduk och vantar. I Fredriksdalsparken hördes det ljudliga ljudet av koltrastar och sneakers mot grovt grus & multna löv.
Solens strålar sken ner mellan de ej nu längre tätta trädkronorna och värmen fick sommaren att kännas nära men ändå så långt borta.
På marken fanns stadsduvor och skator, diverse småfåglar bökade runt bland löv och bokollon och två ekorrar befann sig i en hetsk dans om liv och död… Men för en utomstående, denna syn av fluffigt brunt endast ett larvigt skådespel för instagram att föreviga.
I en nästan uttorkad damm simmade ett par gräsänder omkring, folk var ute och motionerade, rastade sina hundar eller så var de bara på väg någonstans.
Doften av skog och lukten av natur gör att ett själsligt lugn infinner sig och det sprider sig ut i fingerspetsarna. 

Vi går hand i hand en kort stund tills den elektromagnetiska strålningen tillslut blir så hög att händerna blir lite sådär härligt fuktiga av kompositionen vatten, salt, urinämne, syror och proteiner — Mysigt.
Från macken i närheten köpte vi smaksatt mjölk (cappuccino) för 25kr och två ”stora” goa semlor à 30kr/st.
Fettisdagen är i slutet på februari men alla började ju sälja redan i början på Januari så vad ska man göra?
Som fiskhandlaren en gång sade gällande Ål: ”Om alla andra säljer och efterfrågan finns så måste jag också. Ni får ju tänka på konkurrensen för fan.”
Jaja, skit i utfiskning och utrotelsen av unika arter för Ål har alltid funnits på julbordet och det ska fanemej finnas med i år också.

Av någon anledning förs tankarna osökt mot efterkrigstiden och frasen ”Befehl ist Befehl” och ”Ich hab nur Befehle ausgeführt!”

Man får kanske passa på att bara vara och leva här och nu istället för att bara låta allt passera revy. Sedan ångrar man ändå allt när man ser det i backspegeln från tredje person, halvt svävande strax ovanför sjukhussängen bakom cellgifter och lustgas.
Vi har det möjligtvis bättre än i framtiden då man kanske sitter med någon typ av RJ45 kontakt direkt inkopplad i hjärnstammen och en HDMI sladd som skjuter ut ur röven samtidigt som man ligger helt apatisk i en virtuell värld och käkar digital sushi på den högst rankade online simulerade restaurangen på appstore (t.o.m redaktionens val). 

Aktion på distans, gärningar via proxy och passivt agerande är med på dagens glosförhör. 

Ta vara på nuet och lev i framtiden, det är lätt att säga men svårt att leva upp till. Speciellt med tanke på att man en vacker dag kanske ligger där i sin säng, ofrivilligt steriliserad med förstorad prostata för man glömt laptopen i knäet en gång för ofta och sedan undrat vart i helvete tiden tog vägen. 

Sen att man troligtvis behöver stiga upp ur sängen vid 75 års ålder med värkande höfter, söndermalda knän för att ens ligament bara försvann och sedan ta kollektivtrafiken till jobb känns ju verkligen toppen, och då är det säkerligen minst 10 år kvar till pensionen. Tack för den ni ärade & älskade politiker som får arvode på några miljoner och kan bygga hus på ett ännu inte översvämmat Österlen. Men skitsamma, man lever för att jobba. Eller jobbar man för att leva? Oavsett så är skillnaden märkbart diffus för tillfället. 

Om jag glömmer testamentera så vill jag bli frystorkade eller ekologiskt återvunnen. Man kanske kan komposteras ihop med sina farföräldrar och få liv i de sällsynta nypotatisarna som blivit hårdvaluta under raskriget 2057. Oavsett så har vi något att prata om när vi alla sitter och värmer oss runt likbålet i almedalen samtidigt som vi försöker lära oss mandarin och käka wokad tofu. 

Men förhoppningsvis har universum redan gått under när det väl är dags att ta förväl.
Antingen blir det på grund av människans ofantliga dumhet eller av den kosmiska komedins outgrundliga och helt oförutsedda förgörelse. 

Link to the Alteritet Twitter

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Translate