Som en maskros vid asfaltens utkant. (Bredvid läskburkar, kondomer och ett tomt packe cigg)

Brända bilar, Tabloider, Margaux Dietz & Ebba Busch Thor, Sociala Medier Ikoner och Greta Thunberg


Nu för tiden verkar vi bry oss mer om politikers personliga fejder på sociala medier, tweets från klimataktivister och… Vart tog alla reella nyheter vägen?

Jag förstår båda sidorna gällande de senaste dagarnas bölande om Ebbas och Margauxs utekväll och jag förstår (även om det är desperat och uppenbart enkelriktat) Strandhälls motiverade men osakliga påhopp.
   Jag förstår även problemet som redaktörerna landet runtom står inför idag. För att kunna hänga med i dagens snabba svängar måste tabloider och informationsmedia rapportera om allt som kanske kan anses som en nyhet av någon, någonstans.
   Det är kanske för att samhället blivit så oerhört PK skadat som journalisterna nu blir tvingade att snabbt agera när en homosexuell inlandsis smälter utanför Grönland och om det missas kommer Anna Lang, 23, som läser genusvetenskap på Lunds universitet skriva en arg insändare som anklagar lokaltidningen för att stödja SDs könsdiskriminerande politik.
   Sen om påståendet är sakligt eller ej spelar ingen roll för idag ska alla representeras.

Som sexskjutarn var för cowboyn är pennan för skribenten som alltid måste stå redo för att hinna rapportera om allt mellan himmel och jord i det som är dagens vilda västern. Det är som att Covid-19 har slagit ut det center i hjärnan som bedömer hurtillvida en nyhet har betydelse för allmänheten eller ej — och det gäller oss alla. 

Men som jag har påpekat innan, vi får faktiskt skylla oss själva. Ta till exempel de oändliga diskussionerna om aspin som splittrat världen.
   Tycka vad man vill om Greta men hennes kamp för miljön är nobel dock inte värt en nominering till Nobel.
   Tycka vad man vill om Greta men att hon lyckas förarga så många vita (män)niskor är oerhört roligt och att läsa de saltade inläggen som spetsas med sarkasm måste vara för mig som Clintons tal var för Republikanerna den 26 Januari 1998 – d.v.s skitroligt.

Om några år kanske vi får se henne intervjuas av Gry Forsell i Sveriges Bästa.
   Ett lågupplöst klipp uppenbart smygfilmat med den första mobilkameran som kom ut på marknaden visar en nu äldre Thunberg när hon och hennes sambo käkar icke kravodlat sjögräs och tjuvfiskade tigerräkor på ett thaihak i Göteborg.
   När klippet är över sitter hon med händerna i nävarna och asgarvar varpå Twitters serverrum i Nord Koreas arbetsläger imploderar på grund av kommentarer gällande falskhet och frågetecken kring hur någon med aspergers förstår situationshumor.

Men visst är det som att predika inför en tom församling.
   Det här med Twitter, Facebook, Reddit, Instagram, Tumblr, Medium, Wattpad och allt annat sådant menar jag.
   För nu kan man trycka ut ett välformulerat men inte nödvändigtvis genomtänkt inlägg på valfri temporär-kändis twitter, för att sedan storkna av ågren för man glömt ett kommatecken (p.g.a det begränsade gränssnittet) mellan vänsterpartist och koncentrationsläger.
   Men nu är din kompletta idioti evigt förevigad på en cachad version för allmänheten att beskåda någonstans i det digitala havet av barnpornografi, tortyr videos, sommar med Ernst repriser och någon obskyr komedi från Turkiet.
   Som i en historiebok finns ditt idiotiska inlägg nu instämplat under rubriken ”Århundradets idiot” och inte ens en världsförbrukning av tipex kommer kunna sudda ut ditt misstag.
   Men finns där någon som innerst inne bryr sig?

A person is smart. People are dumb, panicky dangerous animals and you know it. Fifteen hundred years ago everybody knew the Earth was the center of the universe. Five hundred years ago, everybody knew the Earth was flat, and fifteen minutes ago, you knew that humans were alone on this planet. Imagine what you’ll know tomorrow.Agent Kay , Men In Black (1997)

Men än är inte den sista idioten född och det görs tydligt vart och varannan dag i skvallerblaskor och sorgligt nog även i det vi kallar public service. 

Dokusåpornas känslohantering och gapiga argumentationsteknik hittade slutligen hem och valde att bosätta sig i talarstolarna hos SVTs debattprogram.
   Det är rent ut sagt pinsamt att den amerikanska tonight show-mentaliteten och Jersey Shore ordväxlingen har fått tillåtelse att existera i det politiska spelrummet.
   Är vi inte lite bättre än såhär? Tydligen inte.
   Men nej, absolut, när man knappt ser skillnaden på valdebatt och Talang så har public service verkligen hittat rätt.

Det är som att våra politiker kollat på för mycket MTV, Dating Naked, RAW comedy club och någonstans tror att deras down-to-earth attityd kommer ses som äkta medelklass när faktumet är att vi vet.
   Vi vet att de snortas koks från Östermalms k*kar, bodyshottas från minderårigas magar på *välj valfri svartklubb* och att tjänstemän i kostym besöker rumänska prostituerade precis som han… Ni vet han, han som lagade god italiensk mat i tv och älskade parmesan. Ni ve– Skitsamma.
   Vi vet att de är svaga och bidragsfuskar för att kunna ha en övernattningslägenhet på Stureplan för det är lite, lite närmre till sin helgflickvän.
   Lite skämt lite allvar men har de gått kurs hos Mohammed Saeed al-Sahhaf?
   Sen låter man whataboutismen flöda fritt på sin Twitter och anklagar varandra från höger till vänster om saker som hände för fem år sedan.
   Kan vi inte ha någon preskriptionstid på sånt gammalt groll? Typ som ”Tvåmånadersregeln” i LAS.

”Efter pausen: kan Kajsa, 5, jonglera med tre hamstrar och kommer Stefan Jakobsson lyckas få ut Sahlins huvud ur sin röv?”

Men slutligen kommer tiden när det väl är dags; kamerorna slås på, publiken håller andan, jag smuttar på en GT och Anders Holmberg står redo för tjurrusningen. Sen är det igång.

partiledardebatt

Som demagoger iklädda clowndräkter spyr man ur sig knappt sammanhängande meningar i ett knappt tappert försök av att verka så jävla påläst, men det vaga försöket av kukmätartävling i intelligens får till och med en kromosonskadad neandertalare att verka ha bättre retorisk förmåga.
   När valde vi att gå från organiserad och saklig debatt till oorganiserat gerillakrig i sandlådan där debattledaren bildligt talat måste sära på barne- ursäkta, politikerna för att ”Nu vill Ebba leka med traktorn.” – ”Men hon är ju kvinna!” skriker en påverkad Jimmie samtidigt som Per och Löfven sniffar trälim bakom en rutschkana?
   När i tiden gick vi ifrån respektfulla samtal om ”lika värdegrunder” till ”Jag tycker endast såhär för att det är tvärtemot vad du tycker.”
   Nu verkar det som att min åsikt ska höras, min åsikt ska synas och min åsikt ska minsann respekteras oavsett vad, och tyvärr genomsyrar detta allt vad som heter media och sociala sammanhang.
   Samtidigt finns där ett konstant behov av att behöva påtala varandras brister och det bör tydligen delges så okonstruktivt som det bara går.
   För att klargöra så säger jag inte att min kontra din åsikt är värd mer men jag säger att ingen av oss behöver nödvändigtvis respektera varandras oskiljaktigheter.
   Dock kan man, likt en förhandling säga: ”Låt oss vara överens om att vi inte är överens.”

Vi upplever världens fördärv i realtid med liverapporteringar från ett sargat Kobane, kravaller i L.A och inkompetens på Helgeandsholmen.
   Men som en ofysisk form av algolagnia blir vi lustfullt uppmuntrade av talanglös idioti på Youtube och nasala tolkningar av Orups – Regn hos mej av förortskidsen på TV4 denna regniga fredagkväll.
   Livets underhållning känns något dyster och mina händer som nu blivit nersölade av smörpopcorn gör att man känner sig som guden av Anhedonia. 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Translate